Kategoriarkiv: Träning hundar

Tecken på istidens slut?

Nu måste det väl ändå vara vår? Om ett bakslag kommer kan det knappast bli allt för hårt. Det blev aldrig någon vinter här. Som jag väntade på den, det blev mest bara is av den. Så det känns skönt att gå ur denna ”icke-årstid”.

Det här måste väl ändå vara ett riktigt vårtecken, plus att småfåglarna kvittrar om dagarna och om kvällarna sjunger koltrasten.

blogg20170316_4

blogg20170316_5

Nu är det inte så att det är isfritt här. Nej, all den snö som föll i början förra veckan följdes naturligtvis av dagar med plusgrader och nätter med flera minusgrader. Så än är vi fast i isens grepp. Nu när fåglarna sjunger om vår och blåsipporna skvallrar om varmare tider så tror jag faktiskt att isen äntligen kommer att få ge sig. Det har jag verkligen väntat på. 15 veckors isgata totalt denna vinter, ibland tre veckor i sträck det måste väl ändå var rekord. Det är inget rekord jag någonsin hoppas kommer att slås eller tangeras.

blogg20170316_3

Dessa dagar

Ta vara på dagen för du kan aldrig få tillbaka den tid som flytt. Sant men ibland är det faktiskt otroligt skönt att en dag är över. Vissa dagar, veckor och perioder är inte de roligaste. Det är bara att försöka genomlida, göra de bästa av dem och hoppas motståndet snart är över. Kanske är det precis samma sak med dagar/tid som med lycka. Kanske går det inte att skilja åt. Det är så mycket du inte kan påverka, tiden går, saker sker. Det är fragment som skapar helheter. Ligger allt i betraktarens öga? Hur du väljer att se och tolka det du upplever. Det är alltid något så det är bara att ta vara på alla de små ljusglimtarna och glädjas åt det. Tack och lov för vovvarna. Ingen kan som de muntra upp en när allt annat känns eländigt.

Ser ner den lilla ljusa fläcken över träden, en stjärna eller ett flygplan.

Ser ner den lilla ljusa fläcken över träden, en stjärna eller ett flygplan.

blogg20170122_2

blogg20170122_3

blogg20170122_4

Ett flygplan på väg bakom ekens grenar. Jag undrar alltid om passagerarna är på väg mot en ny spännande plats eller om de är på väg hem till en efterlängtad plats. Kanske är de flesta jobbresenärer, inte lika spännande kanske, så jag väljer fantiserar att de flesta är något av de två första.

blogg20170122_5

”Maybe this is as good as it gets”

Vi har redan tappat sex hela träningsveckor på grund av is. Nu har det snart gått två veckor av en ny istid, det finns inget som tyder på att den kommer försvinna. Lägg på det att träningen kom igång sent då det var allt för varmt för att träna polarhundar. Kanske är det så här det ska vara nuförtiden. Jag tycker det här året varit extremt men så sena träningsstarter och så mycket is vi haft det senaste tre åren kanske det är så här som det ska vara.

blogg20170120_1

blogg20170120_2

Inte ens kraftiga dubbar fäster riktigt på den elaka isen.

Inte ens kraftiga dubbar fäster riktigt på den elaka isen.

Stackars lilla Berit är lika glad som alltid över sina promenader. Trots att faller och tassarna inte får fäste.

Stackars lilla Berit är lika glad som alltid över sina promenader. Trots att hon ibland faller och tassarna inte får riktigt fäste.

blogg20170120_4

blogg20170120_5

För att isen ska väck krävs enormt höga temperaturer för årstiden. Sist försvann den vid 10 grader. Blötsnö alternativ snö som kan binda isen är också något som kan hjälpa. Så långt prognoserna sträcker sig ser det ut som att vi kommer sitta fast i isens grepp. Med tanke på att snön numera alltid förvandlas till is här önskar jag mig framöver helt snö och isfria vintrar. Jag har faktiskt slutat att tycka om snö så här långt söderut i landet.

Mission impossible

Vi har alla vår gräns. Själv tror jag att jag börjar nå min. Det finns en punkt där det man pysslar med verkar övergå till idioti. Hur du än gör blir det fel. Hur mycket du än kämpar ger det ingenting. Någon enstaka dag är trist, sedan blir det veckor, sedan månader, år…… När du inte lyckas vända det och åren går. Jag vet faktiskt inte, finns inte mycket ork eller hopp kvar här just nu.

blogg20170114_2

blogg20170114_3

blogg20170114_4

blogg20170114_5

blogg20170114_6

blogg20170114_7

blogg20170114_8

blogg20170114_1

Årets sista dag

Det är en grå dag, det är nio grader varmt. Allt blir blött och lerig men jag gläds åt att den hemska isen tinar bort.

Ännu finns isfläckar har och var.

Ännu finns isfläckar här och var.

Berit och jag springer träningsrundan för att se hur det ser. Vi räknar till fem isiga ställen, men det är inte värre än att vi kommer kunna träna. Äntligen!

En av de isiga partierna.

En av de isiga partierna.

Inte blev jag ren efter vår runda.

Inte blev jag ren efter vår runda.

Inte Berit heller men vad gör väl det när vi kan träna. Hellre grusiga golv inne än hundar som inte får komma ut och träna.

Inte Berit heller men vad gör väl det när vi kan träna. Hellre grusiga golv inne än hundar som inte får komma ut och träna.

Jag undrar vad som hänt med vädret. På dagen når termometern upp till 10 grader. Något måste vara fel, är det vi människor som orsakat detta med alla våra utsläpp?

Små krokusar börjar gro. De röda skotten är pioner.

Små snödroppar börjar gro. De röda skotten är pioner.

Klara de sig när det fryser på igen?

Klara de sig när det fryser på igen?

blogg20161231_23

På komposten blommar ännu penséer från sommarens blomkrukor.

På komposten blommar ännu penséer från sommarens blomkrukor.

Isen försvinner allt mer och byts ut till lera allt efter att dagen går.

Det är en lyx när det är vitt och fryset. Inga lortiga hundar som måste torkas av och trots det är hela golvet fullt av grus. Ändå njuter jag nu av barmarken. Isen det här året har fått mig att tappa tron på någon riktigt vinter här nere.

Det är en lyx när det är vitt och fruset. Inga lortiga hundar som måste torkas av och trots det är hela golvet fullt av grus. Ändå njuter jag nu av barmarken. Isen det här året har fått mig att tappa tron på att någon riktigt vinter längre är möjlig här nere.

Vovvarna njuter i rasthagen. De älskar den och hittar nya saker att roa sig med varje dag.

Athalia.

Athalia.

Den gamla stenmuren är alltid kul, det verkar alltid dölja sig något spännande under stenarna.

Den gamla stenmuren är alltid kul, det verkar alltid dölja sig något spännande under stenarna.

blogg20161231_10

blogg20161231_11

blogg20161231_12

blogg20161231_14

Hej Martin!

Hej Martin!

Martin och Maggan.

Martin och Maggan.

Trots att dagen varit grå, gör 2016 ett sista ryck och bjuder på en vacker skymning.

blogg20161231_25

blogg20161231_28

blogg20161231_27

blogg20161231_26

Så när 2016 års sista ljus lämnat oss kommer vovvarna och jag äntligen iväg på vår första träningsrunda på mycket länge. Vovvarna är överlyckliga, starten är mer eller mindre hysterisk. Jag är svettig innan vi kommit iväg. De lugnar ner sig ganska fort för 9 grader varmt och tung lera är inte optimala träningsförhållande, men så mycket bättre än ingen runda alls.

blogg20161231_29

Så efter en ganska bra dag hoppas jag nu att Athalia och Martin inte ska vara rädda för fyrverkerierna. Jag håller mig hemma och har dem under uppsikt. Det brukar inte smälla särskilt mycket här och ingen av de andra hundarna är rädd, men man vet aldrig.

Så sist men inte minst;

GOTT NYTT ÅR!

Hopplöst

blogg20161229_1

Den här hösten och vintern har verkligen haft helt hopplösa förhållande för hundträning. Isen vill bara inte försvinna. Till råge på allt damp det ner ett par centimeter snö i veckan. Jag hoppades att den skulle binda sig i isen så att halkan försvann. Icke, den har nu lagt sig som ett täcke som döljer livsfarligt hal is. Både jag och hundarna har druttat i backen. Några blessyrer har det blivit både på mig och hundarna, men det hade kunnat varit värre. Det har jag lärt mig, det kan alltid bli värre.

blogg20161229_2

Idag kollar jag och Berit av våra träningsvägar. Våra ben far ut och alla håll. Det är fullständigt omöjligt att ta ut ett spann hundar. Både jag och Berit är gamla tanter som tar det lite lugnt. Så när vi far åt alla håll vågar jag inte ens tänka på vad som skulle kunna hända med ett helt spann av yngre, starka och ivriga hundar.

blogg20161229_3

Jag funderar på att bara dra någonstans över nyår. Så att vovvarna får röra på sig ordentlig igen. Jag har kollat upp lite alternativ, men det ser mörkt ut. Finns det spår saknas boende, och vice versa. Jag har till exempel inte lust att betala 1.200 kronor för boende på ett vandrarhem med mycket låg standard. Tält, ja kanske, vi får se hur desperat jag blir.

Träning, prestation, syfte och mål

blogg2161220

Som du vill att de ska vara när du tränar. Ingen is, ingen lera, rena hundar, selar och skonsamt för hundarnas tassar.

Som du vill att de ska vara när du tränar. Ingen is, ingen lera, rena hundar, selar och skonsamt för hundarnas tassar.

Det här med hundträning. Sociala medier flödar över med bilder där folk är ute och dragtränar. Det skapar en viss stress för den som vill träna men när yttre omständigheter gör att du inte kan träna på det sätt du tänkt dig. Det är då det gäller att försöka plocka tillbaka och komma ihåg varför man från början började med det här hundlivet. För någonstans på vägen började du sikta på resultat och prestationer. Var det verkligen det enda syftet från början? Om det vore så skulle nog hundlivet för mig kännas svajigt och riskfyllt. Frågan är om jag skulle orka. För att inte vara mer än sina prestationer, det är farligt. Det finns alltid någon som har bättre möjligheter och förhållanden. Någon som har mer tid. Någon som faktiskt är bättre och duktigare än vad du är. Mäter du allt i prestation kommer du nog aldrig bli nöjd. Jag tror det kan bli svårt att hitta en balans, en grund att stå på.

blogg2161220_2

blogg2161220_3

En av få träningsturer bland snötäckta granar. En dag kallt och så nästa tö har varit vinterns koncept.

En av få träningsturer bland snötäckta granar. En dag kallt och så nästa tö har varit vinterns koncept.

Jag älskar att tävla, jag älskar att vinna. Ju större prestationen är, desto bättre känns segern. En allt för lättköpt seger är inte värd mycket för mig. Däremot, oavsett prestation, när jag väl står där på pallen, då är det mest jobbigt och jag önskar att jag var någon annanstans. Jag vill helst ut till hundarna och pyssla med dem, sikta mot nya mål och äventyr. Jag vet att jag borde bli bättre på att njuta av framgångar. Då jag inte står på pallen önskar jag förstås att jag stod där uppe, hur jobbigt jag än tycker det är. För det är roligt att vinna, även om du sen måste stå på den där pallen med allas blickar på dig. För det är bara de som placerat sig som står på pallen. Det är placeringar du jagar när du tävlar. För mig är det här med tävlingar en liten kort sekvens i något mycket större. Det är här och nu. När tävlingen är över, är den för mig snabbt en gammal merit. Det finns nya roliga utmaningar att sikta mot. De allra viktigaste är varje dag med hundarna. Det är så värdefull tid. Så många skratt, så många ljusglimtar och så mycket lycka. Om det inte vore så, vore nog  livet ganska tungt.

Vissa kvällar. Bara jag och hundarna under en fantastiskt måne som lyser upp vår väg.

Vissa kvällar. Bara jag och hundarna under en fantastiskt måne som lyser upp vår väg. Kvällar att leva för, kvällar att minnas.

Eftersom jag är tävlingsmänniska måste jag plocka tillbaka och påminna mig om varför jag gör det här. För från början fanns faktiskt inte tävling med på agendan. Det kom sen, när det började gå bra. Så varför gör jag det här. Främst för att det är roligt, för att det får mig att må bra. Det är helt fantastiskt att se vovvarna samarbeta, se dem utvecklas och se deras glädje. Vi blir ett team, beroende av varandra som hjälps åt. En ordlös kommunikation som kanske är omöjlig för den oinvigde att förstå. Det var så det började. Det var så en hund blev mer än en. Det blev en livsstil. Ett val, en dröm som det var upp till mig att utveckla och förverkliga.

blogg2161220_6

Livet planeras nu mest efter hundarna. Mycket måste väljas bort, då hundar kräver sitt. I princip alla pengar går till något som på något sätt har anknytning till hundarna. Det går inte att göra annat. Det är jag som valt att ha dem, inte tvärtom. Det är jag som valde att sälja en fin lägenhet i Stockholm för att flytta ut mitt i skogen för att få bättre träningsmöjligheter. För drömmar förverkligas inte av sig själva. Det är något du måste kämpa för. Jag satsade och det gav utdelning. Tyvärr går det inte alltid bra och det blir inte alltid som du tänkt dig. Det är då det är så viktigt att plocka tillbaka saker, fundera på vad du håller på med, hur viktigt det är. Varför gör du det här, egentligen? Vovvarna lyser upp min dag, varenda dag. Varje dag lär jag mig något nytt om dem och av dem. Vi utvecklas tillsammans. Vi pratar med varandra, delar känslor och upplevelser. Tävlingar i alla ära, men vad kan mäta sig mot en härlig fjälltur där du ljudlöst glider fram genom en ändlöst vacker natur tillsammans med dina allra bästa vänner.

Dessa timmerhögar, enorma. Jag är alltid lite rädd att de ska rasa. Slår snabbt bort dessa tankar när vi står där, antar att sannolikheten är låg.

Dessa timmerhögar, enorma. Jag är alltid lite rädd att de ska rasa. Slår snabbt bort dessa tankar när vi står där, antar att sannolikheten är låg.

Ibland blir det nästan som en tävling på sociala medier om vem som kan lägga ut mest bilder eller berätta hur bra deras hundar går. Det kan åtminstone verka så i vissa fall och perioder. Jag tror inte alla träningar går bra. Jag tror att i väldigt många fall går inte träningen riktigt som man tänkt sig. Väder och vind styr du inte över. Hundar har precis som människor formsvackor, de har bra dagar och de har dåliga dagar. Hundar kan bli skadade. Du kan bli sjuk eller skadad. Vad andra gör kan du inte styra över. Det du ser i sociala medier är ofta en vald sanning, en liten del av verkligheten. Betrakta, gläds, njut, inspireras, men låt det inte stressa dig eller ge dig andra negativa känslor. Det enda du kan påverka är din egen träning. Fokusera på den, gör det bästa av den. Mer kan du inte göra. Håll dig till din plan, till dina mål och drömmar under de förutsättningar du har. Mät inte din prestation mot andra, mät mot dig själv.

Timmerbilarna som hämtar timret är tunga. Spåren blir blankslipade. Så länge det är kallt går det bra. Plusgrader förvandlar dem obönhörligen till en fullkomlig isgata.

Timmerbilarna som hämtar timret är tunga. Spåren blir blankslipade. Så länge det är kallt går det bra. Plusgrader förvandlar dem obönhörligen till en fullkomlig isgata. Timret ska hämtas. I år har vi ännu bara mött skogsmaskinerna som hållit sig vid sidan av i skogen. Jag är livrädd för att möta timmerbilarna. Hur snabbt kör de? Hinner de bromsa? Lastar de på timmer är det bara att stå där och vänta tills de är klara. Det har hänt tidigare år.Skogsvägarna är för smala för att du ska lyckas ta dig förbi. Ni ser själva hur trångt det är mellan högarna av timmer.

För mig har höstens träning varit katastrof. Inget har gått som jag har tänkt mig. En alltför varm höst, följt av is, is och ännu mera is. Skogsmaskiner har kört över våra spår. Vildsvinen har vi mött på nästan varenda träning och vi har haft dem i spannet. Det har varit oerhört tufft. Vi har inte kommit ut på några längre distanser alls utan hankar oss fortfarande fram på alltför korta rundor. Träningsuppehållen har varit många och långa på grund av all is. Vi kommer inte ha något att hämta i tävlingsspåren i vinter. Trots det planerar vi att åka, för att ha roligt. För att få köra släde, komma på snö på fina spår. För att träffa likasinnade, hundträningen sker ofta utan annat mänskligt sällskap. Jag har helt enkelt fått plocka tillbaka mina mål. Även om jag vet hur läget är tror jag att jag i många fall under kommande vinter kommer bli besviken över våra dåliga träning. Det är bara så det funkar när du är tävlingsmänniska. Jag måste då påminna mig själv om att försöka tänka i andra banor. Jag måste inse vilka förutsättningar vi faktiskt haft denna usla höst och inse att vi faktiskt gjort det bästa vi kunnat under givna förutsättningar.

Timret ska hämtas. I år har vi ännu bara mött skogsmaskinerna som hållit sig vid sidan av i skogen. jag är livrädd för att möta timmerbilarna. Hur snabbt kör de, hinner de bromsa. Lastar de timmer är det bara att stå där och vänta tills de är klara. Det har hänt tidigare i år.

Denna is har förföljt oss. Som om vädret inte kunde bestämma sig, ena dagen minus 10 nästa dag + 5 grader. Varför måste det snöa när det ändå bara ska bli is?

Denna is har förföljt oss. Som om vädret inte kunde bestämma sig, ena dagen minus 10 nästa dag plus 5 grader. Varför måste det snöa när det ändå bara ska bli is? Hur trist lera och gegga än är, så är det ändå så mycket bättre än is.

Bättre?

Idag kom det som sagt var snö. Nu har den ännu inte bundit isen. Det innebär att de förrädiska isfläckarna är dolda. Förhoppningsvis kommer snön klibba fast i isen och allt det hala är borta imorgon. Vi hoppas för idag är det direkt farligt för vovvarna att ge sig ut och träna.

blogg20161210_7

Snö eller inte

Här längst kusten, inte så långt nedanför den berömda Gävlebukten kan vi få en hel del snö. Visst är det härligt och vackert med snö. Tyvärr har den en förmåga att förvandlas till is väldigt ofta här. Eftersom det kommer så mycket snö blir det också mycket is som ligger kvar länge. Nu har vi snart haft is igen i över en vecka. Det är oerhört frustrerande när hundarna behöver ut och tränas. Så ibland önskar jag, hur mycket jag än älskar riktigt vinter, att vi faktiskt inte fick snö här eftersom den bara verkar bli is.

Isgata igen.

Isgata igen.