Kategoriarkiv: Valpar

Fem månader

Idag blev valparna fem månader. De firade de genom att leka nästan hela dagen i rasthagen med de andra vovvarna. En extra present blev att det dalade ner vackra snöflingor från himlen.

Martin fem månader.

Martin fem månader.

Athalia fem månader.

Athalia fem månader.

blogg20161210_4

blogg20161210_5

blogg20161210_2

Britta och valparna

Britta busar enormt mycket med valparna. Ibland skulle man kunna tro att de är jämnåriga syskon. Britta är väldigt mån om dem. Hon håller koll så att de mår bra och är hela och rena. Hon pysslar gärna om dem.

blogg20161111_16

blogg20161111_17

Valparna älskar förstås sin mamma.

Valparna älskar förstås sin mamma.

blogg20161111_20

blogg20161111_21

Valparna idag

Så här ser valparna ut just nu. Om fem dagar, den 10 november blir de fyra månader.

blogg20161105_5

Martin

Martin

blogg20161105_12

Den här lilla damen verkar nästan aldrig stå still. Trots det är hon en mycket rund liten valp. Skuggan på den övre bilden är Britta som ska vara nära mig. Ofta i hagen är jag omringad av de hundar som är där. Valparna vill dessutom väldigt gärna sitta i knät.

Athalia. Den här lilla damen verkar nästan aldrig stå still. Trots det är hon en mycket rund liten valp. Skuggan på den övre bilden är Britta som ska vara nära mig. Ofta i hagen är jag omringad av de hundar som är där. Valparna vill dessutom väldigt gärna sitta i knät.

Valpningen

Det här är att inlägg som beskriver Brittas valpning. Det är också mycket för min egen del för att kunna gå tillbaka till. Jag delar med mig om det finns någon annan som kan ha glädje av det. Bilderna är från valpningen så alla bilderna är autentiska och jag har inte redigerat bort något.. Britta hade det väldigt lätt hon klarade allting själv. Jag behövde bara finnas där hos henne. Därför gick det bra att ta bilder. Jag försöker att låta tiken klara så mycket som möjligt själv. Jag finns där som ett stöd beredd att rycka in eller kalla på hjälp om något krånglar.

Som jag berättat tidigare, Brittas första valp kom verkligen utan någon förvarning. Det var inte alls som jag hade planerat. Tack och lov gick allt bra även om de precis i stunden kändes väldigt rörigt. Ibland undrar jag om Britta först ens förstod att det var en valp som ”rann” ur henne.

Ute i hundgården.

Ute i hundgården.

blogg20160715_c

Inomhus i valplådan pysslar Britta om sin lilla valp och den börjar också nästan omedelbart att dia.

Inomhus i valplådan pysslar Britta om sin lilla valp och den börjar också nästan omedelbart att dia. Den här valpen är en tik som väger 500 gram.

Nu är de bara att vänta på nästa valp. Britta verkar lugn men det är alltid en risk när du flyttar dem när en valp redan kommit. Valpningen kan stanna av. Jag ser inga tecken på det nu men jag tar inget för givet. Britta har också väldigt lätt för sig vilket innebär att värkarna är svåra att se. Britta är också alldeles tyst.

12:30 kommer nästa valp. Den kommer baklänges. Det uppfattade jag även att den första valpen gjorde. Det brukar inte spela någon roll vilket håll de kommer ifrån. Det brukar inte orsaka mer problem om de kommer med bakbenen först.

blogg20160715_d

blogg20160715_e

blogg20160715_g

blogg20160715_h

Britta vet precis vad hon ska göra. Jag bara finns där, beredd att ingripa om det skulle se ut att behövas. I Brittas fall kommer valparna ut mycket snabbt. Det är mer som de rinner ut ur henne än att hon klämmer ut dem. Den här lilla bubblar det ur nosen på och jag blir direkt orolig för att den ska ha vatten i lungorna. Det verkar inte vara något fel alls på den. Den är inte riktigt lika snabb på att börja dia som den första men efter ett tag är även den här igång med att äta. Den här är en tik som väger 590 gram.

Två små valpar.

Två små valpar.

Britta får en äggula som hon snabbt slukar. Hon får även lite mat då hon är så pass hungrig och fem kalktabletter. Hon pysslar sedan om sina två små valpar.

13:49 är det dags för nästa valp. Den här gången gnyr Britta lite, men valpen ute i samma sekund som hon gnyr till. Den här kommer också baklänges.

blogg20160715_j

blogg20160715_k

blogg20160715_l

blogg20160715_m

Det här är en hane som väger 510 gram. Han är väldigt pigg och söker direkt efter mat. Han börjar dia nästan omedelbart.

14:30 är det dag igen. Den här valpen kommer med huvudet först. Den glider också precis som de tidigare bara ut. Britta är tyst och värkarna är knappt synliga.

blogg20160715_n

blogg20160715_o

blogg20160715_p

blogg20160715_q

blogg20160715_r

Den här har precis som den förra, siktet direkt inställt på maten. Det är en tik som väger 510 gram.

Britta får äta upp alla efterbördar. De kan bli dåliga i magen av det. Britta blir det inte den här gången. Hon är istället väldigt svår att rasta. Hon har oerhört svårt att slita sig från valplådan.

Jag tror att det kan vara fler valpar. Fast det händer inget mer. Jag försöker ”palpera” Britta. Det är inget jag är särskilt bra på. Jag kan inte känna någonting. Den här gången känner jag rätt. Det är fyra valpar totalt. Britta är faktiskt lite fet också. Hon har ätit väldigt bra och jag har gett henne ordentligt med mat av hög kvalité.

Britta med sina små valpar.

Britta med sina små valpar.

När allt lugnat ner sig byter jag lakan i valplådan så det blir rent och torrt. Britta accepterar väldigt snällt att jag finns där och försiktigt flyttar hennes valpar ur lådan för en mycket kort stund.

Renbäddat.

Renbäddat.

Det enda som är säkert är att ingen valpning är den andra lik. Ofta går det bra men det är inget jag räknar med. Jag har alltid kontakt med veterinär som jag kan rådfråga om något inte verkar stå rätt till. Jag är också beredd att i ilfart behöva åka in till en veterinärklinik. Allehanda valpningsböcker ligger uppslagna och är väl inlästa. Det är lika fantastiskt varje gång. Allra helst som i det här fallet när allt går bra. Jag har haft tikar som kastat valpar, aborterat foster och även fått dödfödda valpar. Jag har även haft en valp som tiken själv skadade så illa när den föddes att den inte överlevde. Så jag tar inget för givet. Jag är lika tacksam varje gång över de fantastiska små liven som finns där i valplådan.

 

Väntan på valpar

Det här är mina egen anteckningar för att jag inte ska glömma. Det kompletteras med, nästan uteslutande, ganska dåliga mobilbilder. Jag vill veta om något gick fel, fanns tecken? Jag vill också kunna gå tillbaka vid eventuellt framtida valpkullar. Det är så lätt att glömma, när började man se, hur uppförde de sig.

10 juni efter maten syns det att Brittas mage är rund.

14 juni

14 juni

Magen syns även mellan matningarna bara några dagar senare.

19 juni

19 juni

19 juni

19 juni

Helgen efter tycker jag att magen är mindre. Tar jag fel, eller har hon aborterat eller kastat foster? Efter maten blir hon fortfarande rund om magen. Kanske oroar jag mig i onödan.

20 juni

Britta har blivit betydligt lugnare, det är tydligt. När jag kommer hem från jobbet ligger hon i kojan, det brukar aldrig hända. Melos är desto piggare, kanske beror det på att han och Britta inte leker lika mycket längre. Det är bara en vecka sedan det var full fart på dem båda. I hagen tar Britta det också mycket lugnare. Hon strosar runt för att sedan lägger sig ner och ta det lugnt. Ibland äter hon gräs.

20 juni.

20 juni.

22 juni, magen ser större ut efter maten. Jag undrar om de långa håren på magen också förvillar och gör att den ser större ut.

22 juni, magen ser större ut efter maten. Jag undrar om de långa håren på magen också förvillar och gör att den ser större ut.

23 juni

Melos är väldigt mån om Britta. Hon kör lite med honom ibland, men han finner sig snällt.

23 juni Melos är väldigt mån om Britta. Hon kör med honom emellanåt, men han finner sig snällt.

Dagen före midsommarafton, det är exakt två veckor kvar tills första dagen valparna beräknas komma. Nu är det ett spann om sex dagar, från den 7 juli till den 12 juli. Möjligheten finns förstås också att de kommer någon dag tidigare eller någon dag senare. Det mest troliga är nog ändå att de kommer ganska mitt i perioden. Britta är pigg och glad på morgonen då det är lite svalare ute. Dagen blir riktigt varm. Britta är betydligt mer flåsig än vad hon brukar vara. På kvällen ligger hon till exempel och flåsar, det brukar hon aldrig annars göra. Jag har i några dagar lagt händerna på magen i förhoppningen om att kunna känna valparna sparka, ännu har jag inte känt en spark.

23 juni

23 juni

25 juni midsommardagen

Det fruktansvärt varmt. Britta lyckas fånga en jättestor sork som hon gräver ner. Hur jag än letar kan jag inte hitta den. Jag undrar om hon tänkt spara den till ett senare tillfälle. Hon gräver senare upp den från där hon gömt den. Jag lyckas då med att konfiskera den.

27 juni

Jag tycker jag känner en spark i magen men förmodligen är det bara inbillning. Jag kan inte känna något mer. Inte heller nästa dag känner jag något. Britta är ganska otymplig även om hon inte är jättestor. Hon är också helt klart berörd av sin viktökning. Det är verkligen inte den vanlig farten i henne.

27 juni

27 juni, Britta är inte speciellt villig att posera. Hon tycker att jag kan förse henne med något ätbart istället.

27 juni.

27 juni.

28 juni

Något svalar ute och Britta är betydligt piggare. Jag försöker känna sparkar men kan inte känna något som definitivt är en spark.

blogg201606281

30 juni

Jag är ganska säker på att jag känner valpar som rör sig i magen. Jag tycker också jag ser att det rör sig i magen. Jag är däremot inte alldeles säker, men ganska.

1-3 juli

Nu går det att känna en enstaka spark men de är inte speciellt livliga. Under den kommande helgen tycker jag att magen växer mycket. Lotta (Brittas uppfödare) som kommer förbi den här helgen tycker att Britta är väldigt stor.

3 juli

3 juli

3 juli. Melos är lika pigg och glad som vanligt. Han är väldigt mån om Britta. Det är helt klart Britta som bestämmer i hundgården.

3 juli. Melos är lika pigg och glad som vanligt. Han är väldigt mån om Britta. Det är helt klart Britta som bestämmer i hundgården.

4 juli

Britta verkar lite piggare och gladare igen. Kanske för att värmen inte är så tryckande. Hon är hungrig men orkar inte längre full portion (5 dl per mål), det blir att dela upp det på flera mål istället.

4 juli

4 juli

4 juli. Britta gillar verkligen inte att bli fotad nu. Helst vill hon borra in huvudet i min famn och bara gosa.

4 juli. Britta gillar verkligen inte att bli fotad nu. Helst vill hon borra in huvudet i min famn och bara gosa. Jag tror hon tycker det är jobbigt att vara så mycket större än vad hon brukar..

Idag monterar jag också upp valplådan så att den ska vara på plats när det är dags.

Montering av valplåda.

Montering av valplåda.

5 juli

Britta är märkbart trött. Hon lyckas få i sig alla sina tre mål, men kvällens tuggpinne gräver hon ner. Hon får nu också lite extra kalk, 3 tabletter kafomavit (kalktabletter). Britta får nu gå själv i hundgården.

6 juli

Britta är kanske lite piggare. Hon får många små mål som hon äter upp allihopa. På kvällen börjar juvren fyllas med mjölk. 3 kalktabletter även idag.

Britta och Melos är sällan långt ifrån varandra. Melos tycker naturligtvis det är orättvist med alla extra mål som Britta får. Även här är han, för att vara oerhört matfixerad, mycket hänsynsfull mot Britta. När Britta visar tydliga tecken på att valpningen är i antågande kommer jag sära på henne och Melos.

Britta och Melos är sällan långt ifrån varandra. Melos tycker naturligtvis det är orättvist med alla extra mål som Britta får. Även här är han, för att vara oerhört matfixerad, mycket hänsynsfull mot Britta. När Britta visar tydliga tecken på att valpningen är i antågande kommer jag sära på henne och Melos.

Det är ganska svårt att ta bilder på Britta. Så fort hon ser mig rusar hon fram till mig och vill bli ompysslad.

Det är ganska svårt att ta bilder på Britta. Så fort hon ser mig rusar hon fram till mig och vill bli ompysslad.

7 juli

63 dygn från första parning.

Britta är ungefär som dagen innan. Äter bra och är under omständigheterna pigg och glad. 4 kafomavit.

8 juli

64 dygn från första parning (63 dygn från andra). Pigg och glad, äter bra. 5 kafomavit.

8 juli

8 juli

8 juli

8 juli

8 juli

8 juli

På kvällen tycker jag det ser ut som att Britta har frossa. ”Innehundarna” åker ut och Britta får komma in.Termometern visar inte på att hon borde ha frossa. Britta är inte alldeles förtjust i att vara inne. Jag går ut och sitter med henne istället. Det finns inga tecken på att valpningen borde vara i faggorna. Jag går in och lägger mig. Jag ställer klockan på alarm inom någon timme. Efter att ha tittat till henne med jämna mellanrum är det bara att inse, det är inte dags inatt. Melos och Berit får komma in igen till deras stora lycka.

9 juli

Morgonen är fruktansvärt varm och tryckande. Britta äter lite sämre än tidigare. Jag tar hennes temperatur, nästan på decimalen samma som igår morse. Britta vill gärna ligga i en koja men det verkar bli för varmt så hon går ut och lägger sig i skuggan till slut. På eftermiddagen brakar åskan loss. Om det är den eller valpar som får Britta att bli orolig är svårt att säga. Hon brukar inte reagera på åska vad jag vet. Regnet öser ner och Britta ligger lugnt i sin koja. Hon har krafsat/bäddat lite men inte på ett orolig sätt. På kvällen åker temperaturen äntligen ner under 37 grader. Britta vill inte heller äta middag. De godisarna hon får efter att jag tagit hennes temperatur slukar hon i ett nafs.

Britta i hagen precis innan åskan bryter ut.

9 juli Britta i hagen precis innan åskan bryter ut.

10 juli

Jag har tittat till Britta flera gånger under natten, allt är lugnt. Temperaturen ligger på 37,3 på morgonen vid 9:00. Hon slukar glupsk de godisar hon får efteråt. Britta petar i frukosten och äter enbart någon kula. Hon håller väldigt mycket uppsikt på mig. Hon har hela tiden koll på vad jag befinner mig. Vid 11:05 tar jag temperaturen igen, 37,4. Inte tillräckligt hög för att det ska vara valpning. Britta har legat och sovit i kojan innan. Jag tänker att hon är så lugn ännu att valparna kommer sannolikt tidigast till eftermiddagen. Hon vill nu bara ha en av de godisarna hon erbjuds. Jag går inte för att tvätta av termometern. Då ser jag hur Britta svagt kröker rygg genom fönstret. Vänta nu, är det en värk? Det kommer också nästan samtidigt något ur henne. Jag tänker att det måste var vattnet som går. Jag hinner se att det är något större innan jag rusar ut. Jag ser på väg ut hur en valp ramlar ner på marken. Den kommer först och nästan samtidigt efterbörden. Den ligger fortfarande kvar i sina hinnor när jag är ute hos Britta. Valpen föds 11:08, tre minuter efter att jag har tagit Brittas temperatur.

blogg20160710_a

Inte riktigt som tänkt. Valplådan står färdig inomhus. Den lilla valpen föds ute i hundgården, trots strikt uppsikt på Britta. Det känns inte alls bra att den ligger där bland halmstrån och sand. Hur kunde jag missa, var fanns tecken på att det var så nära förestående?

Var var tecknen på att valparna var på gång. Jag var beredd på att det skulle vara svårt att se men inte att det skulle vara så här svårt. Den där temperaturen är då verkligen inget att gå på. Britta har varit under strikt uppsikt de senaste dygnen. Hur kunde jag då ändå missat att valpningen var så nära. I gengäld så hade Britta väldigt lätt för sig vilket är oerhört skönt. Hon blev inte heller stressad över att jag tog in henne och valpen. Utan fanns sig snabbt i att vara inne med den lilla. Mer om själva valpningen i senare inlägg.

Inne i valplådan. Valpen mår alldeles utmärkt och början i princip omedelbart att äta så fort hon och Britta kommit in i valplådan.

Inne i valplådan. Valpen mår alldeles utmärkt och börjar i princip omedelbart att äta så fort hon och Britta kommit in i valplådan. Britta finner sig också väldigt väl tillrätta i valplådan. Det är svårt när de bor ute. Tar du inte dem för tidigt är det lätt att de blir oroliga. Jag brukar ta in dem när jag ser tydliga tecken på att valpningen är i antågande. De brukar bli oroliga, hässja och bädda. Ibland hinner vattnet gå innan du får in dem. När valpningen väl är igång brukar de vara så fokuserade på den och de vill också gärna ha mig vid sin sida. Då verkar de sällan stressa upp sig över att ha kommit in i huset. När en valp väl har kommit så blir valplådan snabbt deras trygga plats som de ogärna lämnar. Det är i princip omöjligt att få dem att lämna den.

Läskiga valpar

De stora hundarna har blandade känslor för valparna. Några älskar dem och är otroligt försiktiga och snälla med dem. Andra skulle nog väldigt gärna leka med dem men det skulle nog gå alldeles för vilt till för valparna. Andra, som Ib, vet inte riktigt hur de ska bete sig och tycker nog att valparna är lite småläskiga. (Tyvärr ganska dåliga mobilbilder men kolla Ibs uttryck.)

Britta skulle nog gärna ha lite avlastning med valparna emellanåt. Ib är inte så intresserad av att hjälpa till med den biten.

Britta skulle nog gärna ha lite avlastning med valparna emellanåt. Ib är inte så intresserad av att hjälpa till med den biten.

De är konstiga de där små verkar Ib tycka.

De är konstiga de där små verkar Ib tycka.

Britta vet Ib hur man leker med men det där små. Naturligtvis är de i närheten alltid redo för bus.

Britta vet Ib hur man leker med, men det där små. Naturligtvis är de i närheten alltid redo för bus.

Kommer valparna är de bästa att sticka iväg.

Kommer valparna är de bäst att fly, för då vet inte Ib riktigt hur han ska bete sig.

blogg20160916_5

Britta gör ett nytt försök att bjuda upp till lek vilket naturligtvis omedelbart noteras av Athalia.

Britta gör ett nytt försök att bjuda upp till lek vilket naturligtvis omedelbart noteras av Athalia.

Avmaskning

Så i tisdags var det dags igen för avmaskning av valparna. Förhoppningsvis lyckades jag få i valparna rätt mängd, men väldigt mycket hamnade på golvet, i handfatet, på valpmagar, valptassar och valpnosar. Jag var också ganska rosa efter detta.

Hela golvet nedstänkt av welpan.

Hela golvet nedstänkt av welpan.

Nej, jag är inte alls förtjust i welpan. Trots att jag har kvar i flaskan kommer jag att använda ett annat medel nästa gång.

blogg20160915_1

Valparna gillade inte medlet. De var däremot snabba att sticka iväg på upptäcktsfärd i huset så fort de fick chansen. Det tyckte det var roligt.

Vikten för valparna var;

  • Athalia 7,6 kg
  • Martin 8,9 kg