Valpningen

Det här är att inlägg som beskriver Brittas valpning. Det är också mycket för min egen del för att kunna gå tillbaka till. Jag delar med mig om det finns någon annan som kan ha glädje av det. Bilderna är från valpningen så alla bilderna är autentiska och jag har inte redigerat bort något.. Britta hade det väldigt lätt hon klarade allting själv. Jag behövde bara finnas där hos henne. Därför gick det bra att ta bilder. Jag försöker att låta tiken klara så mycket som möjligt själv. Jag finns där som ett stöd beredd att rycka in eller kalla på hjälp om något krånglar.

Som jag berättat tidigare, Brittas första valp kom verkligen utan någon förvarning. Det var inte alls som jag hade planerat. Tack och lov gick allt bra även om de precis i stunden kändes väldigt rörigt. Ibland undrar jag om Britta först ens förstod att det var en valp som ”rann” ur henne.

Ute i hundgården.

Ute i hundgården.

blogg20160715_c

Inomhus i valplådan pysslar Britta om sin lilla valp och den börjar också nästan omedelbart att dia.

Inomhus i valplådan pysslar Britta om sin lilla valp och den börjar också nästan omedelbart att dia. Den här valpen är en tik som väger 500 gram.

Nu är de bara att vänta på nästa valp. Britta verkar lugn men det är alltid en risk när du flyttar dem när en valp redan kommit. Valpningen kan stanna av. Jag ser inga tecken på det nu men jag tar inget för givet. Britta har också väldigt lätt för sig vilket innebär att värkarna är svåra att se. Britta är också alldeles tyst.

12:30 kommer nästa valp. Den kommer baklänges. Det uppfattade jag även att den första valpen gjorde. Det brukar inte spela någon roll vilket håll de kommer ifrån. Det brukar inte orsaka mer problem om de kommer med bakbenen först.

blogg20160715_d

blogg20160715_e

blogg20160715_g

blogg20160715_h

Britta vet precis vad hon ska göra. Jag bara finns där, beredd att ingripa om det skulle se ut att behövas. I Brittas fall kommer valparna ut mycket snabbt. Det är mer som de rinner ut ur henne än att hon klämmer ut dem. Den här lilla bubblar det ur nosen på och jag blir direkt orolig för att den ska ha vatten i lungorna. Det verkar inte vara något fel alls på den. Den är inte riktigt lika snabb på att börja dia som den första men efter ett tag är även den här igång med att äta. Den här är en tik som väger 590 gram.

Två små valpar.

Två små valpar.

Britta får en äggula som hon snabbt slukar. Hon får även lite mat då hon är så pass hungrig och fem kalktabletter. Hon pysslar sedan om sina två små valpar.

13:49 är det dags för nästa valp. Den här gången gnyr Britta lite, men valpen ute i samma sekund som hon gnyr till. Den här kommer också baklänges.

blogg20160715_j

blogg20160715_k

blogg20160715_l

blogg20160715_m

Det här är en hane som väger 510 gram. Han är väldigt pigg och söker direkt efter mat. Han börjar dia nästan omedelbart.

14:30 är det dag igen. Den här valpen kommer med huvudet först. Den glider också precis som de tidigare bara ut. Britta är tyst och värkarna är knappt synliga.

blogg20160715_n

blogg20160715_o

blogg20160715_p

blogg20160715_q

blogg20160715_r

Den här har precis som den förra, siktet direkt inställt på maten. Det är en tik som väger 510 gram.

Britta får äta upp alla efterbördar. De kan bli dåliga i magen av det. Britta blir det inte den här gången. Hon är istället väldigt svår att rasta. Hon har oerhört svårt att slita sig från valplådan.

Jag tror att det kan vara fler valpar. Fast det händer inget mer. Jag försöker ”palpera” Britta. Det är inget jag är särskilt bra på. Jag kan inte känna någonting. Den här gången känner jag rätt. Det är fyra valpar totalt. Britta är faktiskt lite fet också. Hon har ätit väldigt bra och jag har gett henne ordentligt med mat av hög kvalité.

Britta med sina små valpar.

Britta med sina små valpar.

När allt lugnat ner sig byter jag lakan i valplådan så det blir rent och torrt. Britta accepterar väldigt snällt att jag finns där och försiktigt flyttar hennes valpar ur lådan för en mycket kort stund.

Renbäddat.

Renbäddat.

Det enda som är säkert är att ingen valpning är den andra lik. Ofta går det bra men det är inget jag räknar med. Jag har alltid kontakt med veterinär som jag kan rådfråga om något inte verkar stå rätt till. Jag är också beredd att i ilfart behöva åka in till en veterinärklinik. Allehanda valpningsböcker ligger uppslagna och är väl inlästa. Det är lika fantastiskt varje gång. Allra helst som i det här fallet när allt går bra. Jag har haft tikar som kastat valpar, aborterat foster och även fått dödfödda valpar. Jag har även haft en valp som tiken själv skadade så illa när den föddes att den inte överlevde. Så jag tar inget för givet. Jag är lika tacksam varje gång över de fantastiska små liven som finns där i valplådan.

 

2 reaktion på “Valpningen

  1. Nicole

    Vad häftigt att få ta del av det såhär – och att du haft möjlighet att fota så autentiskt. Vad skönt att allting gick så bra :)

    Träffade faktiskt lilla Dobby, som hon nu kallas, nu i helgen. Det var inte förrän jag kom hem som jag insåg att det var ”din” valp! Hjärnan arbetar långsamt ibland, haha. Himla söt tjej :)

    1. Snowstreams Inläggsförfattare

      Tack! När det går bra är det bara att finnas där som ett stöd. Tikarna brukar vara jätteduktiga och lösa allt själva. Det går ändå aldrig att riktigt förbereda sig, för varje valpning är unik, inte lik någon annan.

      Vad kul med Dobby. Har inte sett henne sedan hon var åtta veckor. Hon ser fin ut på bilderna tycker jag.

Kommentarer inaktiverade.